Älska banlöpning

 In Hampus Månsson

Halloj!

Med tanke på att det inte finns några tävlingar att skriva om och jag ändå vill hålla någorlunda liv i en annars död blogg så tänkte jag skriva om ett pass i löpning som jag körde idag. Passet var 23×400 meter på löparbana med 35 sekunders vila (jag skulle bara kört 20 men eftersom att jag inte kan räkna till 20 så råkade det bli 23). Ett av mina absoluta favoritpass med mycket mjölksyra och jag tänkte nu skriva en förklaring hur man ska springa det om man vill springa på samma sätt som jag gjorde idag, eller på ett mer klassisk sätt. 🙂

Man börjar med att värma upp tills dess att man har ruttnat på att se normal ut och vill övergå till en mer plågad löpstil. Det är en fördel om uppvärmningen känns katastrof. Det gjorde det för mig idag men det löste sig ändå. Öppna sedan första intervallen ganska kontrollerat, för det är ändå 8 km som ska springas. Eller så gör man som jag och öppnar första intervallen som om man bara skulle springa en intervall. Sedan så gäller det att hitta ett flyt och kanske köra lite musik i öronen under de första intervallerna för att hitta flowet. Det tänkte jag göra men någon idiot hade glömt ladda min airpods så jag fick gott lyssna på min allt mer ansträngda andning och ljudet av den halva orkan som var ute. Sedan så kommer man till den 13:e intervallen. Här kan man välja två vägar. Antingen så tänker man att det fortfarande är 11 intervaller och fortsätter i samma fart, vilket är den klassiska vägen. Eller så gör man som mig och tänker att mer än hälften är gjort, får hybris, och lägger i en extra växel som man egentligen inte har. Väljer man min väg så kommer man vara helt stekt under intervall 14 och passet kommer därefter bli ett rent helvete, men med fördelen att man i vart fall blir rejält trött.

Sedan är det bara att mata på. Om man valde den klassiska vägen så bör man ha krafter kvar att göra en stark avslutning och god teknik rakt igenom. Medan om man valde min väg vid intervall 13 så kan man räkna med en positiv splitt, en teknik som liknar en sumobrottares löpteknik, och att den sista intervallen går långsammast. Någonstans här ska man även bli så trött att man tappar räkningen på hur många intervaller man kört. Hur trött ska man vara efter den sista intervallen då? Här finns det återigen två vägar. Antingen så kör du med någon svindyr laktatmätare eller pulsmätare och försöker få laktat / puls så när max som möjligt. Eller så gör man som mig och springer tills man är så trött att man önskade att man kunde ta färdtjänst hem. Återigen helt valfritt.

Så, jag hoppas att någon vill testa att springa det här passet på antingen mitt sätt, eller det mer klassiska sättet 🙂

 

 

Bilder från bästa fotografen och supportern, Tilda.

 

 

Recent Posts

Leave a Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

0

Start typing and press Enter to search

Translate »