Det är aldrig för sent……

 In Lena Ehrlenfeldt

Det är aldrig för sent tänker jag blogga om idag. Men först lite kort om mig. Jag är intresserad av nytt både privat och har varit i arbetslivet. Var med i starten av Friskis & Svettis 1978 med motionsdemonstration från Humlegården till Sergels Torg där vi jympade loss med initiativtagaren Johan Holmsäter till häftig musik. Alla rycktes med i rörelseglädje. Intensivledare blev jag sedan och njöt i fulla drag med hopp och armhävningar till Ravels “Bolero” under flera år. Så roligt att leda och inspirera alla deltagare. Svett, muskler och glädje!

Klassikern förstås 1984 med nummer 369. Inga tjejsträckor på den tiden utan fullt ös.


1985 hände något nytt Triathlon. Jag var då 35 år. Länge visste många inte vad det var. En ö i Grekland ? Jag var med i Rålambshovsparken, ombyte i tält mellan varje gren. Så spännande. Allt ägde rum i och runt Riddarfjärden. Stockholmspolisens idrottsförening var arrangör. De bildade en triathlonsektion och där gick jag med. Bästa placering en tredjeplats i Stockholmstriaden. Största tävlingen blev Masters VM i Hamburg ,olympisk distans, 2007. Vann Masterscupen flera år! Ingen dam i min åldersklass deltog. Var var “brudarna”? Inte vet jag.


Plötsligt var det några killar som funderade lte grand på hur tar man sig från Sandhamn till Utö och så föddes swimrun. Det var något helt nytt. På bryggan vid Hellasgården kunde jag varje försommar se resultatet av vad swimrunners ägnat vintern åt , att knåpa ihop olika hjälpmedel. Nu är marknaden full av produkter.
Plötsligt ställde Sanna Dörlich en fråga, vill du göra Ångaloppet sprint med mig ? Vad svarar en nyfiken person
som jag? Ja, förstås. Nu är det 2015 och 30 år sedan jag gjorde min första triathlontävling. Så roligt och ansträngande. Utmaning och värt varje minut. Det har blivit många swmrun sedan dess för “Hundraelvaåringen som badade och sprang lite grand”. En tradition har blivit Åland swimun sprint, också den tuffaste med en hel del obanad trail och hård vind. 2018 blev en kamp i många sekundmeter med svåra uppstigningar. Vi kämpade väl och Sanna var superstark. Andra partners har varit i team “Glädjepinglorna” ,team “Solgarantin”och team “Luddan och Tuddan”.
Nu ligger neoprenet på vänt, snart är vi redo. Väntar på att säsongen kan starta. 17 maj tänker jag ansluta till Coach Ludde i Järla Sjö och andra sjöar i Stockholmstrakten. Sanna har kollen norrut.
Nu fortsätter temat att det aldrig är för sent Låt inte den kronologiska åldern styra. Njut av att känna lust till att träna tillsammans med andra.
Swimrun blev starten på trail där min teampartner i “Luddan och Tuddan” introducerade mig till Team Nordic Trail. I ur och skur, snö och mörker, sol och fågelkvitter. Fullt ös i skogen. Också nytt för mig


Men till slut för denna gång på temat att det aldrig är för sent. Jag har i alla år sökt efter draget under vattnet i simningen. Jag är nog inte ensam. NU tror jag att jag hittat det i 25an på Eriksdalsbadet vid ett av träningspassen med Coach Ludde ! Tack världens bästa Ludde.
En annan sak jag sökt är voltvändningen, igår vid morgonpasset med bästa klubben SCT, Stockholm city triathlon, hände det!!! Med instruktion av en klubbkompis satt den där, en perfekt voltvändning. Tack snälla ML
Hoppas den är kvar vid nästa simpass. Men nu vet jag att den finns.
En sista sak. Några av mina vänner i härliga idrottsvärlden gav mig en fin Moccamaster i 70 års present nu i februari. Mitt livs första kaffebryggare.
Det är aldrig för sent!

P.S Lästips Albert Camus “Pesten” Så aktuell .D.S


Recent Posts

Leave a Comment

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

0

Start typing and press Enter to search

Translate »